Eller nä, inte jag då, men bloggen. Jag har börjat på http://lindaforsberg.wordpress.com istället. Jag fick inte med mig det jag redan skrivit så en del blir upprepat på nya bloggen. Hoppas vi ses där! :)

Min kära bror gav mig ett uppdrag. Eller rättare sagt, min kära bror hörde med min ömma moder om hon kunde hjälpa honom att sticka en mössa, hon hänvisade honom vänligt vidare - till mig. Jag ska alltså försöka tillverka en riktigt, riktigt, ful mössa. Broderns önskemål var nämligen en mössa i grönt, orange och rosa. Om ni visste hur mössan som han hade förra vintern såg ut så hade ni inte blivit förvånade.

Nå, jag har inte stickat någon mössa vad jag kan minnas, bara ett gäng sockar, vantar och halsdukar. Men jag tänkte genast på OS-mössan. Den är inte stickad utan virkad och jag var sugen på att testa. Så jag letade rätt på en beskrivning och begav mig till garnaffären. Tyvärr visade det sig att de beskrivningar som fanns passade ett tjockt garn som för det första var av ull (mössa av ull = kli om skallen? Jag vet inte, men det känns lurigt). Dessutom var det garnet ändå inte aktuellt för det fanns bara i dova fina mönster av grått, beige, rosa, lila och brunt. Inga skrikiga färger alls. Tack och lov finns det hjälpsam personal och en tjej hjälpte  mig med mitt problem. Först skulle vi bara försöka hitta ett annat tjockt garn, men när jag väl berättat vad jag ville göra så ordnade hon det mycket smidigt. Hon trollade nämligen fram ett mönster på en OS-mössa där man använde ett vanligt tunnare garn, men virkade med två trådar. Och då fanns det helt plötsligt lite mer att välja mellan.

Jag är inte helt säker på storleken, men så här ser det ut än så länge. Tror ni jag lyckas göra vinterns gräsligaste mössa?

Så här gick det till. Ett par grannar (aka kollektivet) kommer in, Chrille sätter sig genast ner och gosar med Rio på stora mattan. Det blir varmt och han kränger av sig dunjackan på golvet bakom sig. Vi fortsätter prata och kollar lite på tv, sen när han ska ha sin snus upptäcker vi att Luna krupit in och lagt sig i hans jacka. Och där Luna har hittat ett bra sovställe, där måste ju också Rio ligga. Så snart var det jackan kattnappad. När Chrille sen skulle gå hem kunde han inte med att fösa undan katterna utan gick hem utan jacka. Kissarna var uppe och åt en liten sväng, sen var det ner i dunjackans sköna värme igen. De låg kvar i fem timmar :)

Jag snubblade över begreppet på facebook idag, en kompis undrade om det var någon som pysslade med detta. Jag har aldrig hört uttrycket tidigare och googlade lite. ATC står för Artist Trading Cards och en schweizisk konstnär vid namn Vänci Stirnemann kan ta åt sig äran till idén. Och vilken superidé det är! Det hela går ut på att man skapar ett kort i måttet 2,5 x 3,5 inch. Omsatt i centimeter blir det 6,4 x 8,9 cm, detta är för att korten ska passa i samlarplastfickor som finns avsedda för till exempel fotbolls- eller hockeysamlarkort. Principen är densamma som för samlarbilderna, man byter kort med varandra, de får inte köpas.
Korten kan göras i alla möjliga material, textil, fotografi, papper, scrapbookade osv i alla varianter man kan komma på. De delas in i olika kategorier. Antingen gör man ett unikt kort (det finns endast ett) eller så kan man göra editioner (många kort som ser likadana ut), eller så skapar man en serie (korten har samma tema, men ser inte likadana ut). På baksidan märks korten med skaparens namn, epost, årtal kortet är gjort och om man vill kan man namnge kortet också. Serier ska numreras.
Jag blev verkligen heltänd på idén, tyckte det verkade superskoj. Kanske inte så mycket att samla korten, men om man byter till sig några kan man skapa fina tavlor av dem. Jag behöver lite skoj på väggarna. Tyvärr förstår jag inte riktigt hur och var man byter sina kort om man inte riktar sig direkt till någon. Och de flesta kort jag hittar verkar vara tillverkade i tyg. Jag tar gärna kort i tyg, men jag är inte säker på att någon av dem vill ha vad jag kan erbjuda...

Jag snor en bild från det här inlägget på hur ATC-kort kan se ut från bloggen: nqt2009

Kan det se ut såhär. En liten kisse som ligger kvar på varsin kudde, väl nerbäddade.

He he, tur att man slipper katthåren :) Annars är det nog det samma.

Såhär ser det ut i stort sett var man än väljer att sätta sig ner. Det tar två millisekunder och sen har man två katter i knät. Det kan vara liiiite jobbigt i vissa lägen. (Vid matbordet till exempel. Och vid datorn när man vill använda tangentbordet. Och när knät somnar. Och.. ja, ibland är de ju goa att ha också, men efter nån timme när de inte är önskvärda kan det blir lite jobbigt att skuffa ner två katter som beter sig som jojos.)
Husse funderade på om det kunde vara så att de små fryser, de är rätt kalla om tassarna när de kommer och lägger sig på kvällen. Och som bekant vet ju alla att bättre tassvärmare än närmaste människa, det finns inte. Förhoppningsvis blir det lite kallare ute så att favoritelementet kickar igång på allvar, då kommer man bli ratad igen. På sommaren solen, på vintern elementet. Höst och vår duger vi bra däremot :)

Dagen till ära och tack vare bullsuget som infunnit sig, så bakade maken kanelbullar. Riktigt saftiga och goda blev de, han gillar att ha mandelmassa i fyllningen. Ett extra plus till honom för att jag också fick använda mitt fin-fina kakfat :) Ok, det verkar inte vara någon annan som tycker att det är lika fint som jag gör, men det gör inget.

Jag, maken och grannarna tog en liten tripp till Skåne i lördags. Vi bodde på Brunnby gård och badade lite bubbelpool och badade bastu i deras spa och åt god mat på kvällen. Dagen efter passade vi på att ta en runda i trakten och naturområdet Kullaberg. Jag visste knappt att det fanns sån natur i Sverige med branta klippor ner mot havet med grottor i. Otroligt vackert var det! Vi åkte till fyren och efter det till en liten strand som hette Josefinelust där vi klättrade ner. Även om det fanns trappor var det rejält jobbigt och vi var helt svettiga när vi till slut kommit upp igen. Efter det lantliga livet stannade vi till i Höganäs, sedan Helsingborg och åt, och sen bar det vidare till Malmö för att se IFK Göteborg mot Malmö FF. Det gick ju åt skogen för IFK, men vi hade ändå en väldigt trevlig och mysig helg.

Hittade den är bloggen med söta små gubbar som är full med fyndigheter. Här är ett smakprov.

Hmm! Det här kanske inte är helt fel. En ny tidning, Utopi, med vad de kallar "episka serier".

"Till våren lanserar Kolik förlag Utopi, ett magasin för episka serier. De senaste decennierna har seriekonsten dominerats av realistiska och självbiografiska serier. Nu slår pendeln plötsligt tillbaka och en hel generation serietecknare skapar berättelser i genrer som skräck, mystik, fantasy och äventyr. De har en aptit för vackra, dramatiska och uttrycksfulla bilder, men samtidigt en större känsla för det personliga uttrycket än i kommersiella underhållningsserier. Det här är något helt nytt."

Jag älskar vår nya dator. Jag älskar den till och med efter att vi fått hem räkningen på den och måste börja betala av den :) Det har faktiskt bara dykt upp ett enda problem med bytet av dator. Min scanner funkar inte på den. Scannern är så gammal så de gör inte drivrutiner som passar den här datorn. Japp, jag är säker. Jag har till och med mailat Canons supportcenter i USA och fått svaret så ja, det är kört. Förbannelse, tvi och tandagnisslan. Kanske kan jag orka jobba mig och försöka koppla scannern till den gamla laptopen (som inte har photoshop) och sen maila bilder därifrån. Skulle kunna gå. Eller så scannar jag på jobbet...
Just nu har jag bara en stor akvarell att få in i datorn som jag inte orkat ta tag i för den får inte plats i scannern. I och med den nya datorn och höstens intåg har jag börjat rita mer i illustrator igen och det är jätteskoj. Hade tänkt försöka ladda upp lite grejer på istockphoto igen, men det verkar gå mindre bra. De vill inte ha något jag gör verkar det som. Min piontjej ratades igår, den var för vanlig. Suck, vet inte vad man ska göra för grejer för att de ska bli nöjda, jag får ta nya tag och trilskas vidare med dem.

Sista och avgörande matchen för makens korplag var i onsdags. Vid vinst eller oavgort skulle de vinna serien och gå upp till nästa år. Mycket mycket nervöst, men det behöver jag väl inte berätta? Jag hade lovat att åka och titta (den första matchen jag tittade på, så jag kände mig lite tvungen) och samtidigt agera "pressfotograf". Inte det enklaste eftersom det spöregnade hela första halvlek samt var kolsvart. Alla bilderna blev mer eller minda suddiga...
Hur matchen slutade? Vinst med 3-0 :)

Och här är morsan till de två rödvita pojkarna. Jag kanske ska sluta fundera över var de fått sin ögonfärg ifrån, he he!

Johhny Qs brorsa. Hans ögon går ju inte heller av för hackor :)

Vilka otroligt märkliga ögon den här killen har! Jag kan tänka mig att de ändrar färg för varje dag som går, de här korten är några veckor gamla, så vem vet hur han ser ut nu? Häftigt är det iallafall :)