Rio blev BIS idag! :)
Jag ställde ut på Västsvenska kattklubbens utställning och det gick ju superbra. Duktiga fina Rion skötte sig jättebra hela dagen och i panelen var jag verkligen hur nervös som helst. Men hon gick och vann, gammelkatten! Hon fyller 6 år om bara några dagar, men står sig fint. Synd bara att hon är så glad i mat...
Tyvärr fick jag inga bra kort på henne (som vanligt), men jag fotade en annan liten maskad kisse som också gick hem med BIS-titeln idag, S*Axiom's Ruter Ess.








Mira kollar motorn

I söndags morse gjorde inte maken som han brukar, dvs vaknar före mig, orkar inte ligga kvar i sängen och går upp (och ger samtidigt katterna mat). I söndags drevs jag upp av Rios ihärdiga spinnande två centimeter från mitt öra. Hon är väldigt trevlig som inte väcker mig genom att använda mig som studsmatta, men vaknar gör jag ju (vilket, får man förmoda, är tanken, he he). När jag väl kravlat mig ur sängen och insett att det inte var supertidigt direkt, tittade jag ut genom fönstret. Det var helt vindstilla, inte en bris, soligt och frost förutom på de ställen där solen hunnit fram och det blivit dagg istället. Jag fick väldigt bråttom att få på mig kläderna och ge mig ut med kameran. Det blir inte så många fototillfällen på vinterhalvåret, är det inte för mörkt så rengar det, jag bor trots allt på västkusten...

Jag hoppas att nästa domare Rio får på utställning inte är supernoga med morrhårslängden. För den kan hon snart inte skyta över så värst mycket... Luna tycker snaggat är snyggast!

Jag har hamnat i en stickperiod. Jag stickar sockor för fulla muggar, och jag har en förkärlek för fula sockar, ju fulare de är desto bättre är det. Men dessa tog ändå priset... Jag kan glatt skylla ifrån mig, jag har inte själv köpt garnet, men visst är det lustigt att sockorna har blivit helt olika på foten! Randigt blev det men väldigt olikt randigt.

Ett videoklipp som är nästan en månad gammalt nu. Luna och Rio försöker få tag på en nattfjäril som sitter på utsidan av fönstret. Nu är det löv som virvlar förbi utanför som triggar fram samma beteende. Höststormarna kan vara lite smått enerverande här hemma, på fler sätt än bara blåsten... :)

Den här helgen har katterna verkligen bettet sig som.. ja, som om de fått personlighetsklyvning båda två. Jag och maken har många gånger uppgivet tittat på varandra och suckat och undrat vad tusan de håller på med.

Luna har varit värst, hon började i fredags eftermiddag. Hon fick för sig att överkonsumera gos var en bra idé. Enda goset som dög var det ifrån mig. Följaktligen har katten suttit fastklistrad på mig. Det är helt ok om hon kan nöja sig med att rulla ihop i knät och vilja ha lite klapp då och då. Men nej. Jag sitter vid datorn, katten kommer, ställer sig med baktassarna på bordet och framtassarna på min axel, slickar och tuggar på mitt hår, stångar mig i ansiktet och biter mig i näsan. När jag förgäves försöker skuffa undan henne hoppar hon upp på mina axlar och balanserar där, men inte särskilt smidigt vilket resulterade i att ryggen kändes som en nåldyna penetrerad av klor. Jag slänger katten i golvet, hon agerar jo-jo och är uppe i mitt knä igen innan jag hinner blinka. När jag försökte lägga henne stilla i knät istället för att jaga runt mig som en räv i ett hönshus blev det stooora krav. Hon ligger i knät, stäcker upp tassen och duttar mig i ansiktet. Detta gör hon, och ganska hårdhänt om hon inte är nöjd, så fort jag inte ger henne min fulla uppmärksamhet. Med full uppmärksamhet menas inte att bara sitta stilla där, nej, man får inte ens titta på datorn eller något annat förutom henne.

Hon har utan att överdriva försökt driva mig till vansinne… På nätterna var det helt ok, för då var hon nöjd med att ligga kloss-an under täcket. Men lördag morgon startar på samma sätt. Luna har dessutom förvånat oss med att leka med Rios möss. Luna leker aldrig med mössen. Det är totalt under hennes värdighet. Men nu gick det minsann bra. Dessutom har de två lekt skenande elefanthjord på kvällarna. Och jag menar inte ett litet ryck som väl kanske händer ibland. Nej, de har smugit på varandra, kastat sig fram till attack, rusat runt i hela huset, upp och ner för trappan, helst i takhöjd runt väggarna ungefär. Luna leker aldrig tafatt med Rio. Det är totalt under hennes värdighet…

Och Rio då? Jo, hon har helt plötsligt fått för sig att förrådet är det mest intressanta och spännande ställe som går att uppbringa på denna jord. Hon satt hela fredagskvällen utanför dörren och skrek. Sen upprepade hon det hela halva lördagen. Maken var helt förtvivlad. Han släppte in henne i förrådet för att se vad det var som lockade så, men när han stängde dörren igen så var det samma visa. Han försökte att spraya vatten på henne när hon satt där och skrek, vilket resulterade i blöt katt, men inte mindre intresserad katt.

Till söndag kväll började våra små till slut bli sig själva igen tack och lov. Om det visade sig att de lyckats beställa olagliga preparat via datorn och smugglat hem det för att roa sig över helgen så hade jag inte blivit förvånad. Men nu verkar (peppar, peppar) lugnet åter ha sänkt sig, och det enda som hänt i veckan är att Rio har hittat ett nytt favoritställe vid datorn. Hon har övergett det kära modemet till Lunas glädje och knölar nu in sig i skåpet där datorn står. Hoppas lugnet håller i sig….

För en vecka sen var jag hemma hos Rebecca på en fika, Noel fyllde 8 månader och jag passade på att ta några kort. Han har verkligen fått mammas ögon :)