Luna har betett sig rätt konstigt på semestern de dagar husse varit borta. Hon har varit som vanligt på dagarna, men fått väldigt märkliga sovvanor. Flera nätter sov hon inte bara vid min sida som hon brukar, utan även nere vid fötterna, något hon aldrig gör. En natt sov ingen av dem i sängen, jag till och med vaknade för det var så tomt och ropade på Luna, men hon kom inte. Jag hörde hur de rasslade runt i vardagsrummet så jag antog att de jagade insekter som kommit in. Vid åttatiden kom det två katter och la sig i sängen, och när jag gick upp vägrade de att också gå upp. De låg och trynade nästan till klockan ett på dagen, helt slut. Jag hittade tre harkrankskadaver i vardagsrummet och resterna efter en grön insekt, utsmetad på fönstret i lagom katt-höjd.
Så kom husse hem igår och så fort vi ska lägga oss så är det vanliga rutiner som gäller. Luna står i sängen och väntar, slår nästan kullerbytta på sig själv, stångar huvudet rätt ner i madrassen och kommer sen förnöjt och lägger sig på min axel, precis som vanligt. Det märkliga är att hon aldrig sover hos husse, hon är inte speciellt ”hussig”. Hon har inte samma äganderätt på honom som hon har på mig om man säger så. Men varför dessa konstiga sovvanor då? Behöver hon husse för att kunna bekräfta att hon ratar honom och väljer mig istället? (ha ha, elaka katt) Eller rörde jag mig mer när jag fick större sängyta för mig själv så jag blev obekväm att sova bredvid? Kanske blev det bara väldigt fel och tomt i sängen, eller så saknar hon honom mer än jag tror.
Hur som helst, katterna sover klistrade vid mig varje natt, och husse har varit lite, lite avis på det där. Ända tills Mozart gjorde entré i hemmet över en helg och efter det är han oändligt tacksam över att slippa påklistrad katt. Jag blir full i skratt varje gång jag tänker på hur maken beskriver sin natt. Jag var tvungen att rita en bild på hur jag ser det framför mig.