Söndagsmorgon, jag sitter vid köksbordet och dricker kaffe, äter smörgås, läser en bok och klappar Luna som sitter i knät. Luna tycker inte att jag ägnar henne tillräckligt mycket uppmärksamhet, hon stångas och jamar, och jag lägger allt åt sidan och gosar lite med henne. Efter en stund sträcker jag mig efter min smörgås. Luna ger den en beräknande blick och jabbar sedan till ordentligt, hela tassen rätt i min macka.
Detta skulle inte ha varit ett större problem, om jag bara haft ost på mackan. Det hade jag inte, jag hade messmör. Och jag snålar inte på messmöret :) Väldigt hastigt får jag ner smörgåsen på bordet igen och griper sedan tag i Lunas tass för att se om där var något. Hela handen blir full med messmör. Jag drar med fingrarna under tassen och får ännu mer messmör på mig. Efter en snabb blick inser jag att hon kladdat ner sig fullständigt. En normal katt borde väl i detta läge känna att tassen är kletig och börja tvätta sig. Jag kan tänka mig att bjuda på lite messmör om det kladdiga problemet löser sig så enkelt. Luna bara tittar på mig. Efter lite övertalning inser jag att hon tänker inte tvätta någon tass, hur kladdig den än må vara. Faktum är att hon tänker hoppa ner och gå nån annanstans. Med en inre bild av messmörstassavtryck över hela övervåningen får tassen sig ett kvickt bad i handfatet under indignerade protester från tassens ägare. Skitgrisen går till elementet, tjurar lite och torkar oförstående sin genomblöta tass.