Hon kände verkligen igen sig! Sprang rätt på maten, sen lådan och så var det 320 km/h upp till sängen för att tok-rulla sig och kräva klapp på magen. Sen in i badrummet och begära rinnande vatten direkt ur kranen. När de viktigaste sakerna var avklarade skänkte hon Luna en blick, men eftersom Luna är en surkärring och mest fräste så ryckte Vidis på axlarna och gick vidare. Det var ju inget nytt, varken Luna eller hennes taskiga attityd.

Det är lustigt hur fort man kommer in i vanor, och hur fort man glömt bort dem. Vidis har sina fasta rutiner, inget man tänkt på så mycket när hon varit borta, men så fort hon är här igen så ska de göras. Klappen på magen på sängen, vattendrickandet på morgonen, sovplatsen i sängen, listan kan bli lång bara man tänker efter. Vi har saknat henne :)