Luna blev helt själv när Cielo dog, hon var helt förtvivlad. Hon hade aldrig varit ensam förut i hela sitt liv, hon skrek som en galning, vi kunde höra hur hon ylade innanför ytterdörren när vi kom hem från jobbet. När vi öppnade var hon så hes att hon knappt kunde jama, hon hade antagligen skrikit hela dagen. Det hela höll snabbt på att bli alldeles ohållbart, vi behövde en kattkompis till Luna vare sig vi ville det eller inte. Tack och lov löste det sig, vi fick låna en katt av katternas underbara uppfödare, lilla Vidis flyttade in tills en annan lösning visar sig. Hon får bo här så länge, kanske ska vi få ta kattungar på henne :)